Dagens konst - Anna ileby

Anna ileby heter hon alltså :) Faktum är att Anna´s blogg är en utav mina favoriter och hon var så snäll och go att hon ställde upp på att svara på en del frågor jag hade. Så istället för att skriva som jag brukar i "Dagens konst" inläggen så kör vi den här i interjuvform eftersom jag tycker Anna's egna ord ska få stå med :)


Vad har du för bakgrund.. vart växte du upp, barndomsdrömmar och liknande?
-Jag är född i Karlstad. Klassisk uppväxt med båda föräldrarna, radhus och hela baletten. När jag var liten ville jag bli sjörövare men ungefär i sju-åtta års åldern kom jag på att jag ville bli konstnär.
Jag minns att det var ett tv-team som kom och intervjuade alla tjejer i min klass när jag gick i ettan och frågade vad man ville bli när man blev stor. alla svarade delfinskötare och prinsessa och sånt. Jag sa konstnär och blev bortklippt ur programmet. Det svider än haha!

När började du teckna?
-Har nog alltid gjort det, minns när man va liten och fick nya tuschpennor! Då stängde man in sig i flera veckor och tecknade tills de tog slut!

Var ditt gymnasieval självklart för dig? ( bild och form - linjen )
-Ja! Utan tvekan! Men jag hade inte tillräckliga betyg och kom in på mitt tredjehands val som var samhäll. Jag hatade det och var jättebesviken. Speciellt när jag såg alla glada esteter i korridorerna. Sen efter en vecka ringde de och sa att jag kommit in på reserven på bildlinjen! Jag tror aldrig jag varit så glad som då! Har aldrig ångrat att jag gick bild!

Vart ifrån får du din inspiration?
-Oj, bilder jag ser i tidningar, folk jag springer på över nätet. Fina färger. Sen älskar jag såna där färgprover som finns i färgaffärer, såna där kartor. Har hur många som helst hemma. Då kan man planera färgkombinationer och sånt innan man börjar teckna.

Har du en känsla eller tanke som du vill förmedla med dina bilder eller målar du bara det som "känns rätt"?
-Hmmm....ingen speciell känsla sådär men ett tag försökte jag mig på att kalkera bilder, men då tyckte jag att känslan försvann, det blev liksom för perfekt. Jag gillar känslan av att man kan se att det är en person som tecknat det, att det inte bara är en platt bild. Sen älskar jag när två färgfält hamnar bredvid varann som får bilden att bli tusen gånger bättre, som orange och turkos bredvid varann, den kombon är oslagbar!

Vad är roligast respektive tråkigast inom konst området tycker du?
-Jag själv är inte särskilt intresserad av konst. Konstutställningar och sådär tycker jag är rätt trist, så jag är väl en dålig konstnär på det sättet som inte hänger med och engagerar mig i vad andra gör.
Roligast är absolut när man får nya pennor och en sån där inspirationsvåg så man knappt hinnner pausa och äta för att det är så roligt!

Har du några råd för andra som tecknar/målar osv. som vill komma lika långt som du har gjort?
-Våga tjata. Man får massa nej och man blir otroligt besviken, jag har sökt konsthögskolor tusen gånger känns det som och kommer fortfarande inte in. Men det gäller att inte ge upp, hitta vägar som funkar ändå. Personligen gillar jag att ha en drivkraft, i mitt fall revanch. Man vill visa alla som säger att man inte duger att man är helt jävla fantastisk!

Tycker/tror du en bra utbildning inom konst är ett måste för att lyckas?
-Ja och nej. Det beror ju på vad man vill hålla på med. Vill man hålla på med "riktig" konst och vara med i konstlivet och den världen tror jag att det är viktigt, men om man vill hålla det på min nivå tror jag inte det är lika viktigt. Jag har gått två förberedande konstskolor som har hjälpt mig massor, men känner inte att jag behöver så mycket mer nu. Teckna teckna teckna, är väl det bästa rådet, oavsett om du gör det på en skola eller inte.

Har du någon favorit konstnär?
-Ja Karin Broos. Men min favorit illustratör är utan tvekan Jesper Waldersten som gör otroligt fina teckningar!

Intrycket jag får av Anna är att hon verkar vara en helt vanlig go och glad tjej som gör det hon älskar, teckna. Hon växte upp i Karlstad, är runt 25 år och visste redan tidigt i livet vad hon ville bli när hon blev stor. Hon har gått flera konstutbildningar och fått 2 stipendiat under åren och haft ett antal utställningar.

De med Anna som gjorde att jag fastnade är hennes grymma tusch teckningar och främst dem som jag sett på hennes blogg. Jag älskar färgerna och sättet som hon tecknar av framför allt människor på, ibland riktigt verklighets nära men ochså bilderna med tjockare och skarpare kontraster. Jag är imponerad, hon får med så mycket glädje och liv i sina illustrationer på ett platt papper med tusch, hon gör så man får se personen bakom teckningen. Man vill se mer och jag iallafall blir sugen på att ta på teckningen. Anna målar även i olja, akvarell och akryl vad jag har sett och även de målningarna har något speciellt i sig som gör att man blir intresserad. Anna är en tjej med talang som jag vill se massa mer av :)


Bild 1, olja , Bild 2, olja och akryl..


akvarell

Och nu kommer tusch-teckningarna..








Va riktigt svårt att välja ut några av alla bilderna att lägga upp här men tycker jag tog några som visar vad för sorts olika bilder hon tecknar eller målar.. Och nu kommer vi till min favorit :) Vet inte riktigt varför just den här bilden blev min favorit men när jag tittar på den så ser jag hela tiden nya små detaljer som blir mina favoriter.. o så går de runt tills jag tittat på hela och börjar om igen. Den är enkel, fin och charmig, jag gillar den :)



Nu tycker jag ni ska gå in på Anna's BLOGG och hennes HEMSIDA och kolla runt..


Dagens konst - Marie Hettwer

Marie är född 1980 och bor i Karlstad, värmland, där hon ochså under sin gymnasietid läste medieprogrammet på Sundsta. Efter det så antogs hon till Broby Grafiska där hon senare fann sin egen stil och intresset för hennes foton blev större. Nu är Marie en utbildad fotograf och har haft flera utställningar, framförallt i värmland.

Det Marie gör i sina foton är att resa till gamla övergivna hus och tar kort, hon fotar mesta dels analogt och svartvitt. Marie säger att miljöerna har störst betydelse för att uppnå önskad effekt, men människorna verkar förvrånga det totala tomrummet till något mer innehållsrikt. Hon arrangerar bilderna, mestadels med sig själv som motiv, iklädd husets kvarglömda kläder. Det gör bilderna mer personliga och blottat samtidigt som hon själv alltid är tillgänglig. Marie tycker att frånvaron skapar en viss rädsla med sina osynliga begrepp som tillexempel döden, samtidigt som det ochså känns vackert. Det vill hon visa med sina foton. Husen som gömmer kvarglömda berättelser som man bara kan försöka förstå.

Marie har även fått en del kritik för sina foton, efter att hon vann en tävling i tidningen "Foto" fick hon väldigt starka reaktioner angående hennes ansiktslösa, suddiga illustrationer.







 



Jag tycker Maries bilder är riktigt vackra och intressanta, personligen så gillar jag det suddiga och ansiktslösa som ochså ger chansen till egna tolkningar och gör att bilderna uppfattas på olika sätt. Sen tycker jag ochså att hennes svartvita bilder skapar en mycket starkare känsla än vad hennes färgbilder gör,det blir mer föråldrat och passar in i husens miljö, men det är en personlig smaksak. Hela hennes idé och sätt och fota på är intressant, de gamla husen med sina gömmor och minnen lockar mig, jag vill veta mer. Vem är det som har bott där, vart tog dom vägen och varför står huset ensam? Har även sett en film om marie som visade mycket om hur marie är som person, hon verkade väldigt glad, ung och lättsam men ändå mystisk. Marie är bara 28 år gammal och jag vill se fler bilder och nyfiken på vad som kommer härnäst. Min favoritbild bland alla jag sett är nog den sista här bland bilderna, gillar ljuset och hur hon sitter och nästan famlar fram blind mot väggarna, den nakna ryggen gör att de ser kallt ut.. Vackert.

Alla bilderna är lånade från Maries egna hemsida, gå in där och ta er en kik på resten HÄR


En tanke till duktiga Frida Oskarsson, även en av filmskaparna av filmen om Marie

Dagens konst - Aubrey Beardsley

Jugend/art nouveau  - Stilen är väldigt lätt att känna igen genom att bilderna ofta innehåller slingriga växter och få skuggningar. Stilen fick inget stort genombrott i Sverige utan hittas mest i stora städer som Glasgow, Bryssel, Paris, Barcelona och Wien. Där hittar man den både som arkitektur och i inredningen. Jugendstilen slog ochså igenom i bland annat smyckestillverkning och som tryck på tyg.

Art nouveau hade en lite annorlunda stil än jugend, de var mer blommor och mönster medans jugend mer hade blommorna i bakgrunden. 3 stycken blommor kännetecknar jugendstilen och art nouveau mest, näckrosen, irisen och lotusblomman.

Aubrey Beardsley
- Aubrey är från storbrittanien och var en tecknare/grafiker/illustratör inom jugendstilen. De flesta av hans bilder är gjorda med tusch och har en stor konstrast med mycket stora ytor, heltäckande färger men ochså mycket detaljerat inom vissa områden. Som barn va Aubrey en duktig pianist och uppträdde på flera konserter I sin hemstad.

Tecknat hade han gjort i hela sitt liv men var under sina fem sista år i livet som han började teckna på heltid. De mest berömda av hans verk är illustrationer med temat mytologi och historia, han var även nära vän med Oscar Wilde och illustrerade till hans berätterlser Salome 1893. Själv så skrev Aubrey en erotisk saga som hette Under the hill om en medeltida tysk legend,  "Tannhäuser", sagan blev aldrig klar men gavs ändå ut 1907. Vid 25 års ålder tog Aubrey av tuberkolos och hade innan vart sjuk hela livet till och från.

image305image306

image307


image308image309

Jag tycker jugend är en väldigt speciell och snygg konstform, gillar tusch teckningarna allra mest med de enkla uttrycken, blommorna och det kvinnliga.. De tilltalat mig. Aubrey har de enkla nästan skissliknande utseendet över sina bilder som verkar så enkelt men ändå så komplicerat om man tittar närmare och bryr sig om detaljerna. Har personligen försökt mig på att teckna såhär själv och det är inte allt för lätt. Bilden i mitten med den röda kvinnan är min favorit bland de Aubrey bilder jag sett, älskar färgerna och roserna i bakgrunden, den stora kjolen, brösten, de lilla ansiktet och svallande håret. Skulle vilja ha den bilden målad på min vägg med bara kvinnan och rosorna.


En tanke åt Helena ochså

Dagens konst - Per-Olof

Per-Olof Sännås är en frilandsfotograf som blev känd genom hans skildringar av olika subkulturer. För att komma så nära de olika grupperna som möjligt så levde han bland dem I flera år. Från 2 år med skinheadsen till 5 år med Hells Angels. Han har hittills gjort 4 olika fotoböcker. Per-Olof har fått mycket kritik för sina bilder, bra som dåligt, men många är imponerade och ser hans bilder som vackert brutala, bland annat i olika foto tidningar osv.

1988 kom den första fotoboken "Skinheads". Han följde ett gäng skinheads från Gamla stan i Stockholm och såg det som en chans att utmana och göra något "eget". Även om det inte var lätt att komma in I gruppen och trots att han vid ett tillfälle blev misshandlad så gav han inte upp.

image173 image174

image175 image176

image190


Nästa bok "Graffiti - ett gäng hip hopare och deras konst" kom 1993 och Per-Olof följde under 3 år ett gäng klottrare I tunnelbanan, tunnlar och tågdepåer för att dokumentera deras målningar.
"Om graffiti är ett brott måste det vara världens vackraste brott" . Circle

image177 image178

image179 image180

1998 kom boken "Black Army" där Per-Olof gav sig in I fotbollskulturen och valde att följa AIK's supporterklubb I 4 år. "Fotboll är det mest fantastiska spelet i världen. Men det är också den mest frustrerande, upprörande, deprimerande och tröstlösa sysselsättning du kan tänka dig. Men det finns ingenting annat..." Black Army

image181 image182

image183 image184

image185


2003 kom nästa bok där Per-Olof hade gjort något som ses som omöjligt, i 5 år levde han och följde med motorcykelklubben Hells Angels I Stockholm utan att vara medlem.

image186 image187

image188 image189


Jag tror inte Per-Olof menade att sina bilder skulle ses som konst utan mer som verklighetskildringar. Jag ser nog inte heller han foton som konst, det finns så mycket mer bakom, men jag tycker de är konstnärligt vackra. Det som finns bakom varje foto, varje händelse gör mig intresserad. Alla känslorna och den kärlek som finns inom de olika subkulturerna och gemenskapen de känner är vacker. Många anser och de har diskuterats mycket om hur Per-Olof bara kunnat stå utanför och se på de olika brott som man kan kalla de, misshandel, hot osv. Men PO säger själv "Jag är inte polis, jag är fotograf. Jag dokumenterar händelser..".. Jag själv vill inte kritisera PO för hans passivitet och att han bara vart där för att ta sina bilder utan att ingripa, men jag förstår samtidigt de som tycker han gjort fel. Jag tycker PO har gjort någonting bra och framför allt intressant. Han visar genom sina böcker alla sidor hos grupperna och inte bara det negativa som många kopplar dem till automatiskt.

Mina personliga favoriter är bilderna från Skinheads och Black Army och skulle gärna vilja bläddra i hela böckerna, har bara bläddrat igenom Black Army boken snabbt. Alla bilderna är tagna från Per-Olofs egna hemsida www.sannas.se . Gå in och kolla och läs där, tycker även ni borde kolla efter hans böcker på biblioteken.


En tanke till Sara ochså

Dagen konst - Edgar mathias saving

"Edgar Mathias Saving, föddes I Stockholm år 1970


Han har under de senaste åren haft stor framgång på sina utställningar i Sverige. Hans tavlor är högt uppskattade både i Sverige och utomlands. Många verk har det senaste åren köpts av institutioner och privata samlare i framför allt Japan, USA och Italien. Edgar finns även representerad i ett 40-tal andra länder världen över.


Hans oljemålningar kännetecknas av naiv lekfullhet. Bakom det mycket tekniska och personliga arbetssättet ligger mycket experimenterande. Olika bakgrundsmaterial samt ett flertal skikt oljefärg resulterar i en yta med ålderdomlig patina. Guld- och silverblad används, vilket skapar intressanta kontraster. "Jag försöker få fram en antik känsla, söndervittrande strukturer, nästan lite keramiskt. Som om man skulle rama in en bit gammal mur från antikens Grekland och utsmycka den med olika motiv i vackra färger, guld och silver"."


Texten tagen från Konstbolaget.se


Jag såg Mathias bilder (väljer att kalla honom Mathias) först för några veckor sen när jag bläddrade i en konstbok i skolan och vet inte så mycket om honom än, men gillade de. Tycker han bilder är så färgglada och vackra på ett strikt med ändå barnsligt sätt. Många av bilderna får mig att tänka på en "orientalisk" barnbok eller liknande. Att det sen är målat i olja tycker jag är lite imponerande, den sortens "hårda" detaljer tycker jag själv är rätt svårt att få till riktigt bra med olja. Såg att man även på Konstbolaget kunde köpa, genom auktion, litografier av hans bilder, men det är jag personligen inte speciellt förtjust i, massproducerande. Men skulle absolut kunna hänga något med Mathias på mina väggar.

image109  image111

image110

image112

image113  image114

På Konstbolaget finns även massa andra auktioner med andra konstnärer och fakta att läsa. Kolla!

Dagens konst - Akiane Kramarik

Akiane är född 94' och snart 14 år gammal och är ett av USA's "underbarn", hon är känd för sin konst och poesi och säljer idag tavlor för mellan 300 000 och sex miljoner. Akiane började måla redan när hon var 4 år gammal och säger att hon får sin insperation från sina drömmar och visioner och hon vill förmedla hopp med tavlorna. Den allra första riktiga målningen hon gjorde tog 5 minuter och den tavlan hon jobbat längst med tog 300 timmar. På ett år så gör Akiane ungefär 8-20 målningar och allt eftersom hon blir äldre så blir tavlorna mer uttrycksfulla och komplexa.

Henns mål i livet är att få visa Guds kärlek och hjälpa andra människor, speciellt fattiga barn och skänker det mesta av pengarna hon får in till välgörande ändamål.

image67
4-6 år

image68
8-9 år

image69
11-12 år


Bilden nedanför är min personliga favorit av alla tavlorna jag sett hittills. Tjejen är sjukt duktig och nästan jobbigt ung, får själv lite ångest och blir smått deprimerad när jag ser hennes bilder. Vissa av dom är målade med sånt ljus och liv som jag inte förstår hur hon lyckats lära sig få fram i tavlorna självlärd. Jag är imponerad

image70


Alla bilderna är tagna från http://www.artakiane.com

En tanke till Alexandra ochså

Dagens konst - Sally Mann

Sally är en fotograf på 55 år som bor i Lexington, Virginia. Hon har alltid tyckt om det naturliga och som liten bodde hon på en bondgård där det för henne var helt normalt att springa omkring naken när hon ville. För sina fotografier använder hon en gammal storformatskamera (8x10) och gillar att experimentera med framkallandet, trasiga linser och annat för att få rätt känsla i sina bilder. Hon gillar inte digitalkameror för att bilderna inte luktar någonting.

Hennes första fotoserie heter "immidiate family" och består av fotografier hon tagit på sina tre barn och det är nog hennes mest omtalade och uppseendeväckande verk. På bilderna är hennes barn för det mesta nakna och många blir upprörda och tycker de påminner om pornografiska bilder. Flera av bilderna har även lagts upp på porrsidor som pedofilbilder.

Hennes senaste projekt "what remains", innehåller 3 olika bildserier, som ochså har uppfattats som upprörande och handlar om döden. När hennes hund dog så började hon med projektet som ett sätt att berarbeta och acceptera sin förlust. Hon tog bland annat bilder på hundens skinn som hon hängde upp och benen från kroppen i olika vinklar osv. Hennes intresse för döden utvecklades ännu mer och hon börjar fotografera lik, hon fick ochså kontakt med ett universitet som lät henne fotografera ett förmultnat lik månad efter månad för att följa utvecklingen.


image55

Sallys personliga favoritbild hon tagit någonsin

       

image59

     


Sally's bilder är vackar och tagna med en intressant och speciell teknik som jag finner smått imponerande. Serien med hennes barn är den som jag fastnar mest för, bilderna är riktigt snygga men ogillar det hon gör. Tycker hon utnyttjar sin ställning som mamma och får sina barn att ställa upp på någonting som de egentligen inte förstår vad det innebär. Speciellt hennes minsta dotter som knappast kan va mer än 6 år gammal, hon ser det säkert som en kul grej hon gör med sina syskon och förstår inte vad nakenheten innebär, bilderna eller hur stor publiceringen blir. Sally vet inte heller vad de här har för konsekvenser för sina barns psyke när det växer upp och "förstår och ser" bilderna på riktigt för vad det är. Att Sally sen själv inte har några problem med att klä av sina barn och direktera dem till de olika positionerna hon vill ha förstår jag inte, att hon kan sätta sin egen konst framför sina barn.

Personlingen ser jag inte bilderna som pornografiska utan som konst.. Konst framtaget på fel sätt.


En tanke till Malin och Gabrielle ochså




RSS 2.0